sen en tid tillbaka har jag till och från börjat längta efter att träna kunder igen och att träna mer själv. Helst skulle jag vilja tävla en gång till.
Livet har varit så annorlunda under lång tid nu. För lite mer än ett år sen blev pappa dålig. Han hade under lång tid haft cancer utan att egentligen ta till sig det. Så för ett år sen gav han kropp vika och han var nära att lämna jorden i mars förra året. Men så repade han sig något och fick vara med ända till den 5 november i höstas. Det var tufft att vara med honom genom den tiden och att bära hans oro som han i vissa lägen inte kunde ta till sig. Det fanns ju även något positivt i att han blockerade hur det var och jag kände många gånger att jag bar det åt honom.
Under tiden från mars tills han dog hände en hel del men jag ska inte skriva så mycket om det nu utan bara dela med mig av den speciella känslan som jag jobbade med när så mycket i livet tog slut och ändrades. Det praktiska jobbet att hjälpa till med flytt och husförsäljning, men kläder och förför allt att fatta alla beslut åt honom var en av bearbetning. Jag hade många tankar kring att hitta och få grepp om läge och känslor. Vad som är negativt på ett sätt är positivt ur en annan synvinkel.
Så började det så småningom att kännas lite mer vant att den delen av livet var slut och att kunna gå vidare och se framåt igen. Men så kom nästa förändring som vi nu alla lever i och som är annorlunda och oviss. Väldigt mycket av det vi brukar planera för och göra så här års är inte för tillfället möjligt.
Idag är det 34 år sen Allan och jag gifte oss. Himla svårt att förstå att det har gått så många år. När jag tänker tillbaka på saker som hänt så känns det som det hänt väldigt mycket. En del känns som en annan tidsålder och det kanske det också är.
Det här med tid och förändringar i att människor kommer och går och att livet förändras är lite märkligt. Ä det så att vi kämpar för mycket, borde man i stället släppa taget och mer vara med. Helt enkelt som ärkebiskop Hammar sa: allt blir enklare om vi vågar släppa taget om oss själva.
